Häromdan klev jag ombord på ett tåg. Det var på stationen i Norrköping, alltså skulle jag därifrån. Till värmlandslugn och ljuv musik. På perrongen stod en kille med en Queen-tisha, borde jag i mina Freddie-shorts ha sagt nåt, kolla vi matchar, nej jag var en trök. Klev ombord i min bubbla.
Värmlandslugn och ljuv musik var exakt vad jag behövde, en ska mjukstarta med storstadslivet, vila öronen emellanåt. Jag har sovit som en prinsessa den här helgen.
Ljuv musik hände igår kväll, två minuters cykeltur bort, på Kullens gård, denna idylliska lada där jag och fyra vänner spelade för en knapp månad sen. Timmen innan hällde mamma upp rosé som de inhandlat på systemet i Kristinehamn, hällde upp i tre glas fastän jag inte brukar gilla rosé men där blev jag överraskad, tyckte nästan om det. Nästan. I vilket fall doftar det gott och är högtidligt, det var väl det som var tanken, skål, sa mamma, för Moonica Mac, sa jag, pappa lyfte lydigt glaset.
En kö bildades efteråt till Henne, de flesta hade en vinylskiva i handen som de ville ha signerad, jag hade bara en cykelnyckel, äger ingen vinylspelare men ville liksom resten av kön gärna säga några ord, uttrycka min uppskattning. Visst är det rörande hur en försöker säga så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt för att det är en kö bakom, för att den som folk köar till ska förstå hur mycket en tycker om det den gör och kanske kanske kanske minnas en i mängden?
Mellan skålandet och köandet sjöng och spelade hon som bara hon kan, det är inte för inte som hon är överrepresenterad på min låtlista Intill hjärtat, jag log nog under hela konserten, kan vi mynta en ny slags leende, Moonica-leendet? Och mellansnacken fick mig att gilla henne ännu mer, och solen silades genom träspringorna, och sen när jag cyklat hem fick jag cykla tillbaka för att se om det verkligen hade hänt.
Tänkte att då kan jag dö lycklig.
Idag åkte jag tåg igen, till Norrköping med träsmak och en stor kasse grönsaker från trädgårdslandet, var tvungen att sitta på golvet för det fanns fler passagerare än säten om en ska följa rekommendationerna, men det är helt okej, jag har för fasiken varit på Moonica Mac-konsert, det ska jag säga till min basgrupp imorrn, vi tar en runda innan varje möte för att veta var vi har varandra, jo jag var på en konsert i helgen och den kommer jag leva länge på.
