För sex dagar sen lämnade jag ifrån mig ett helt manus och en massa ljudfiler. Det ska så småningom, ganska snart hoppas jag, bli en roman och en skiva. Lämna ifrån, skriver jag, det låter som att det jag har skapat nu är helt i andra människors våld. Så är det ju inte. Men litegrann. Det är iallafall tillgängligt för några särskilda personer för att läsas och ”bedömas” respektive lyssnas på och mixas och mastras.

Under tiden ska jag bara. Vänta?

Nej usch vad tråkigt. Varför var jag så dyster, så nedstämd i några dar sen, ja det finns flera faktorer men en var tomheten. Jag hade glömt den. Jag hade glömt tomheten och rastlösheten som kommer av att vara helt inne i nåt kreativt och sen släppa det. Vad ska jag nu fylla dagarna med?

En grej är att läsa det de andra har skrivit. De andra i min skrivgrupp. Har jag berättat om den, skrivgruppen? Nej det har jag visst inte. Oj vad tiden går. Jag har inte berättat ett endaste dugg om plugget, hur det är sen det började igen efter sommaren.

Hur det är. Jo det är bra, väldigt bra. Jag har fått en handledare som heter Ylva Gripfelt. Hon läser extra noggrant och ger mer djupgående respons skulle man kunna säga. Det är guld värt. Min textgrupp och den andra handledaren Barbro Westling läser också och ger respons. Det är också guld värt. Och så får jag ta del av min grupps texter, vistas i deras olika litterära universum. Ge dem respons. Jag känner mig bortskämd! Jag känner mig lyckligt lottad. Tacksam.

En grej är att brodera. Brodera är som att laga mat eller baka bröd. Tankarna stillnar och klarnar. Men jag känner på mig att jag kommer tröttna snart. Haha. Tur att det är så mycket kul på gång. Imorrn till exempel ska jag på konsert. Sara Parkman. Bara det. Nästa vecka ska jag själv ha konsert. Själv och själv, det är tillsammans med några människor. Men mer om det en annan gång. Nu ska jag snart bege mig till Folkets kök och innan dess ska jag, ja, brodera.

Psst bilden är från ett stadie som jag för längesen passerat. Visar resultatet nån gång.