Bland det första plagg jag köpte själv på second hand var en oversized kavaj för fyrtio spänn. Det var innan en föreställning på Tempelriddaren i Karlstad som jag skulle se med mamma och hon följde med till källaren i Arkaden där Myrorna fanns då, ifrågasatte inte mitt klädval, såg nog min stolta hållning. En oversized kavaj för en sån skulle en rockbohem ha, hade jag läst i en modeguide och en rockbohem ville jag va, trodde jag.

Många timmar många år tillbringades sen i garderoben.

När jag kom hem för att fira mammas sextioårsdag cirka tio år senare hängde den kvar där, i garderoben. Under dessa många timmar många år kom jag visserligen på tanken ibland men det blev aldrig mer än en tanke. Att göra kavajen mera användbar.

Tills nu! Jag knycklade ner syntetsömnaden som när jag hade den på mig liknade en frack, den följde med till Norrköping och saxen och symaskinen och nu är den något annat.

Något mera användbart, hoppas jag.

När sommaren blir lite mindre somrig.