Bara efter två söndagar i Värmland skadade jag mig. Som vanligt i samband med löpning. Det slog mig i söndags att jag varit i princip skadefri under hela perioden i Falun. Ganska snart insåg jag varför.

I Falun finns Lugnets naturreservat, med kilometer efter kilometer av mjuka, kuperade skogsstigar och -vägar. Här dominerar istället hårda, plana grusvägar. Tänk så många gånger jag har hindrats från att springa på grund av belastningsskador på olika ställen i benen och höfterna. Jag har inte haft en tanke på att det beror på yttre faktorer och inte att jag är klen, fel, benskör, sjuk. När min röv tillåter mig att springa igen blir det alltså skogen, om jag så får springa flera varv runt en mini-slinga. Skogen är lösningen på många problem.