Det var längesedan jag spelade Sims så rätta mig om jag har fel, men vad jag minns så klickar en i som ett schema vad sim-arna ska göra härnäst. Typ laga mat, ät mat, diska, städa, duscha, hångla och så vidare. Sim-arna behöver inte tänka, de bara gör som en säger, om det blir tråkigt kan en avbryta dem och byta deras aktivitet. De behöver inte minnas vad de gjorde innan de blev avbrutna, för de har en som styr dem och leder dem rätt. Att vara sim-are vore i många sammanhang praktiskt.

Men jag är människa. Varje gång jag kommer hem från jobbet är jag på gränsen till ett sammanbrott, men jag är bra på att tygla mina känslor. Åtminstone delvis.

Då är det tur att min chef och hennes man är världens mest gulliga och omtänksamma personer, att mina kollegor är queens, att gästerna oftast är glada och visar uppskattning, att miljön utanför köket är ögongodis.

Och att mina arbetsdagar alltid är kortare än åtta timmar.