Det var en gång en tvärflöjtist och en blockflöjtist som spelade i samma ungdomsensemble. En annan grej de hade gemensamt var att de var födda med ett dygns mellan rum och att deras mammor – utöver att de var på bb samtidigt – jobbade tillsammans en period. Hursomhelst. Tvärflöjtisten och blockflöjtisten repade med ensemblen ett par gånger i månaden och gigade lite här och var i Värmland. Under repen lärdes polskor och valser och schottisar ut på gehör. För att hjälpa minnet spelade ensembleledaren in låtarna under dessa tillfällen; på varje inspelning hördes först, direkt efter dagens datum och låtens namn, ljudet av mobilen som glider över golvet, i bästa fall till mitten av ringen de satt i. Man kunde också höra, antingen nånstans där i början av inspelningen eller precis i slutet, någon säga: Edvard e bäst.

När de två flöjtisterna slutade i ensemblen hade de mycket att göra i skolan och när de slutade skolan började de i andra skolor, utanför Värmland. Alltså: de träffades inte.

På flera år träffades de inte. Det dröjde till 9 oktober 2021 innan de träffades, när de råkade springa på varandra på en folkmusikfestival i Norrköping. Det visade sig då att de hade bott bara 27 minuters tågfärd från varandra i över ett år. All denna ensamhet i onödan!

Nu spelar de återigen i samma ensemble, som har rep varje måndagskväll, och fasten både tvär- och blockflöjt saknar strängar och rör heter denna ensemble, detta studentspelmanslag – Strängar & Rör.  Det är jag som är tvärflöjtisten. Blockflöjtisten heter Edvard.