Träd bildar skogar som döljer mycket. En skogsstig kan ligga oupptäckt i flera decennier innan den beträds. När det väl händer är känslan mäktig. Här har jag bott hela mitt liv utan att ha gett efter för nyfikenheten inför de många små vägar jag passerat – tills jag plötsligt en dag inte passerar.

Doften av nyslaget gräs, ljudet av syrsor. Stilla. Fridfullt. När fötterna intar ny mark öppnas möjligheter, triggas fantasin: Landskapet susar förbi ur hästryggsperspektiv. Jag springer med läkta ben. Någon håller min hand, jag bär en pickninckväska.

En turkosblå sporttopp passar inte in och här syns inte en människa till. Jag skulle kunna gå naken, precis som gammelfarfar gjorde i trädgården. Likt honom skulle jag kunna kalla hemma för Paradiset.