Att vara själv har jag inget emot, det kan låta motsägelsefullt men när jag är själv blir jag både mer produktiv och får mer tid över. Jag har ändå varit sorgsen den sista tiden. Någon förklaring finns väl och den kanske bara är kemisk. Så länge känslan bara är vag som nu är det faktiskt helt okej. Och vetskapen om att ensamheten kan pausas med en sms-konversation, ett telefonsamtal eller en promenad eller till och med något så våghalsigt som att spela boule eller dricka te på ett café känns betryggande.

Nåväl. Är det en pandemi som kommer att få den stora massan att öppna ögonen för klimatkrisen? Jag när ett försiktigt hopp. På lördag är det Earth hour och ännu en ögonöppnare är den tvådelade dokumentären om megabränderna som jag varmt kan rekommendera.