Går genom korridoren. Alla andra är i vägen.

Går på en gata. Alla andra är i vägen. Flytta på er för i helvete säger jag inte.

Sitter på en buss. Försöker läsa. Personen i sätet bakom har en genomträngande röst. Jag läser en halv sida på trettio minuter.

Det kräver suckar, svordomar och stelfrusna fingrar att få upp cykellåset. Inför turen hem har vinden vänts mot mig.

Hemma. Ska plugga, spela, maila, laga mat.

Ska.

Fokusering finns inte. Bara malande negativa tankar och ält. Jag har något emot allt och alla. Ingenting spelar någon roll. Jag är en besvärlig tönt.

När klockan har blivit kökstimmen har jag åstadkommit några hjärtan på instagram.

Vid spisen är det musiken som håller humöret i schakt. De andra dröjer till bords när jag ropar, så jag börjar äta själv.

Redan vid första tuggan förändras allt.

Jag sneglar mot väggklockan och inser att det är över sju timmar sedan jag åt sist.