Hej det var inte igår!

Februari kom och gick, var innehållsrik. I skolan höll vi på med essäskrivande och i världen, ja världen. Där är det övervägande dystert, stundtals känns det ganska hopplöst. Jag skulle kunna skriva många ord om det men jag orkar inte, inte nu.

Eller är det just vad jag behöver? Mår ju bra av att skriva. Men det är så mycket, var ska jag börja.

Jag börjar i en annan ände.

Fiskarnas rike på svt. Fylla shushu. 27 år. Semlor från Bageri Leve. Ribersborg. Få mina analoga bilder framkallade (visar nån gång). Se dansföreställning på Skånes dansteater. Umgås med Joel. Umgås med vänner. Älska och känna mig älskad. Skriva. Gå på Hahaha-revyn. Få ett sommarjobb (som vikarierande journalist igen). Falafelrulle. Spela på Feministisk festival. Släppa musik. Kärlek och vrede.

Sen blev jag sjuk, en segdragen, lågintensiv variant, influensa kanske. Det blev mars och vårigt och min spinningcykel gick sönder och jag är fortfarande inte helt återställd, det sprakar i örat. Dunkar i huvudet. Jag har jobbat stenhårt för att få gigs, har kontaktat agenturer, har spamat Instagram, har sökt stipendier. Jag kommer behöva fortsätta jobba stenhårt och pendla mellan hopp och hopplöshet i denna underbara hemska musikbransch, det tar aldrig slut, jobbet, emellanåt måste jag fira de små små framstegen eller bara vila, eller bli sjuk.

Ja jag borde fira att jag släpper musik och att jag har skickat in en ny roman till förlag men det är fan svårt att känna glädje. Kanske bara måste bestämma mig för att vara glad. Kanske vänder det nu, när solen kommer.

Apropå skrivande har jag förresten märkt att mitt behov av att blogga inte är så stort. Skriver och skriver på andra sätt, skriver prosa, låttexter, dagbok. Betalar årligen fyrsiffrigt för att ha den här bloggen. Är det värt det? har jag undrat titt som tätt. Min ekonomi är inte direkt stabil. Just nu tänker jag att ja, det är värt det för sen, sen när jag har fått massa gigs och streams och medarbetare som undrar om jag har nån hemsida, då kan jag säga ja det har jag, hjälp mig gärna att fixa den så att den är professionell men fortfarande personlig.

Helt hopplöst känns det inte.