Har gått och blivit journalist?
Litegrann iallafall. I sju veckor. Bor gratis hos mina föräldrar och cyklar till bussen varje morgon för att jobba. Ha morgonmöte, kolla mejl, boka in möten. Träffa människor som har saker att berätta. Skriva ner det de berättade så att det blir en läsbar och förhoppningsvis läsvärd artikel. Och så snackar jag med mycket trevliga kollegor. Äter medhavd lunch. Lägger bit för bit min mentala karta över Kristinehamn. Tjänar pengar på det.
Om vi bortser från den långa arbetsdagen har jag det väldigt bra. En större del av dygnet ägnar jag mig åt ord och formuleringar i text, vilket är något av det roligaste jag vet.
De få resterande timmarna är jag inte mitt bästa jag, får jag erkänna. Har en massa saker jag vill göra som jag inte hinner göra. Hinner inte vara så emotionellt närvarande som jag önskade. Hinner inte riktigt varva ner. Blir lite ledsen när jag tänker på att det här är det normala, det här är allmänt accepterat, det är så här de flesta i Sverige har det (och ändå är de flesta överens om att åtta timmars arbetsdag är för mycket).
Det är ganska skönt att jag bara har två veckor kvar.
Här är lite dokumentation från timmarna mellan (och under) jobbpassen.
Snygg person blickar ut över snygg trädgård.
Läs den här!
Varför finns det ingen gayklubb i Bög? Borde åtgärdas snarast.
Vi drog till Nyfiket över midsommar! Härligt, jobbigt, trevligt, slitigt och festligt.
Och kallt, i detta tiomannatält. Åtminstone på natten.
En morgontrött Siljan på midsommardagen.
Jag var då inte morgontrött. Hade satt mig själv på att fixa brunch till cirka 40 pers. Fick tack och lov hjälp med fruktsalladen, så jag behövde bara förbereda alla toasts.
På väg till en intervju passerade jag den nu rikskända Wallnerska villan.
På väg på en promenad passerade jag en världskänd himmel.
På väg på utflykt såg vi en fjäril jag inte minns namnet på.
I go loco for Joel.
Utflykten var i Segerstad!
Lite vass.
Lite sten.
Och lite jag, hemkommen från Herr Arnes penningar i Berättarladan.